Jag har ju varit hemma ett par dagar för att kroppen har skrikit, men jag tog mig iallafall till träffen idag. Jag måste säga att dom är jättebra och inspirerande och  mest av allt gillar jag vår ledare och inspiratör! Hon är jättebra. Deras våg är också bra, den visar bättre siffror än min hemma. *s*

Nu har jag fyllt på matförråden hemma också, så nu klarar jag mig ett par veckor till.

Den förstör så jäkla mycket!   

Eftersom jag har fibromyalgi så klarar inte kroppen av den här kylan och blåsten så bra. Och under den långa tid det har pågått nu så är det katastrof faktiskt. Igår fick jag hoppa över träningen igen. Det var bara att gå hem och lägga sig på spikmattan och försöka få igång blodcirkulationen så gått det gick.

Annars funker det bättre nu när jag gått ifrån rivstart till snabb. Att få äta dom varma rätterna nu när det är så kallt är ju helt perfekt, dessutom känns det nästan som man fuskar lite när man trycker i sig en hel bar som faktiskt smakar choklad.    Fast igår kväll dök helt plötsligt den där jävulen upp för några sekunder.....

En chokladboll från kylen var så snabbt i min mun så jag inte hann varken tänka eller reagera.  Men, det intressanta med händelsen var att det var inte alls så gott som jag hade väntat mig. Så egentligen var det helt onödigt. Nu vet jag det.

Det gick ok.

Eftersom kroppen inte mår riktigt bra just nu pga kylan så blir det ibland sämre och ibland bättre av att träna. Idag vet jag inte riktigt faktiskt.

När jag kom hem så gjorde jag min första Chili sin carne och den var helt ok.

Det såg iallafall ut som köttfärs fast det var nog malda någonting......

I kväll till fikat ska jag äta dagens sista mål: En chokladbar   

Beror det på bristande vilja och dålig karaktär, eller helt enkelt på att jag skiter i hur jag mår och hur jag ser ut? Är det lika bra att sälja alla kläder jag har i garderoben och köpa tält istället? Klarar jag det inte nu så kommer det aldrig att gå.

Dessutom är jag låg som fan just nu. Det finns förmodligen en naturlig förklaring, men det är lika jobbigt ändå.

Det positiva är väl iallafall att jag börjat med lite utökat matutbud och det smakade dessutom helt ok.    Kanske kommer det att gå bättre framöver. I morgon ska jag iallafall träna igen. Och hoppas att det hjälper till att få upp humöret.

Så fort jag kommer hem så sätter hungern in.

I skolan är det inga problem, men kvällarna suger på riktigt.

Idag när jag kom hem åt jag gröt och det var gott på riktigt!!

Första gången jag åt den som jag njöt   

I morgon är det träning och vägning på Itrim och jag hoppas att deras våg minst visar lika mycket nedgång som min.

Och det går nedåt, även om jag inte varit helt strikt och duktig.

Har iallafall kommit igång med träningen och det känns bra.

Itrim har fått en ny gröt och en ny soppa.

Gröten var ok, soppan vet jag inte om jag kommer att äta alls faktiskt.

Morot och ingefära var inte riktigt min grej.

Japp, så nu kan man nog säga att jag är på gång.

Det var mer än asjobbigt, men faktiskt ganska skönt.

Nånstans lång bak i huvudet hade jag det minnet, men jag har liksom förträngt det *s*

Nu ska jag bara försöka hålla ut dom här 12 dagarna som är kvar utan att stoppa allt för mycket dumheter i munnen.

Nästa vecka kommer det en ny soppa och en GRÖT som jag får äta.

Det ser jag extremt mycket fram emot!!!